Vi är varandras jury.

Det är så enkelt att tycka till om saker & ting i vardagen.

Det är så enkelt att bara sitta där & tänka det. Säga det. Skriva det.

Vi har inga problem med att lägga oss i andras liv & bedöma andra, det gör vi med många stjärnor i kanten. Allt ifrån det ytliga till det inre så har vi en massa att säga till om & tycka till om. Är vi så jävla duktiga själv?

Är det så att vi tror att ifall vi försöker lägga så mycket energi på den andras "fel" - som vi ser det, för vad är egentligen "rätt" & "fel" för den andra? Vem bestämmer sånt?- genom att vi bedövar oss själva, den tristess som vi själva lever i, på sådant som ej angår oss & tro att vi kommer må bättre. När vi faktiskt istället borde lägga den energin på oss själva & börja från roten med det vi ser som defekter eller problem i vårat eget livet, att ta hand om vårt eget inre & yttre först som vi ej trivs med istället för att anklaga & ändra på alla andra.

- Vill du förändra något så börja först med dej själv - Ja ska det vara så svårt?

Varför ens ödsla energi på dem vi ej känner, träffat eller ens umgås med. Varför?Brist på vår egen självkänsla & vårt eget självförtroende?

Vi är så upptagna med att lägga bedömningar på andra människor utan att ens ha lagt nån fundering på hur det påverkar den andra & oss själva, vi bli bara bittra & är denna människa värd all denna negativa energi som vi spyr ut över henne? De finns dem som är ganska starka i sej själva som kan & orkar stå emot de mesta av de negativa & istället vända på det & tänka att det måste finnas något som grundar sej i den andres agerandet. Fast alla har ej den styrkan & då förbättrar det ju knappast den andres situation att föra över mer negativ energi.

Vi är & har varit alla skyldiga någon gång! Vi är alla goda juryn som bedömer saker & ting mer eller mindre. Det är hög tid att vi börjar inse det & faktiskt börjar bryta det mönstret eller har jag fel? Är det så att det bara är jag? Jag är ganska så säker på att så ej är fallet, tyvärr för annars hade det bara varit en av alla miljarder & det är knappast troligt.

Jag hade en tid där jag vet att jag sårade många människor pga. mina bedömningar & mina mörka demoners väsande om overkliga sanningar - För hälften av alla negativa tankar du tänker är osanna - Ja för det är väl just då som när vi mår som sämst & blir dessa elaka medmänniskor. Vi sluter in oss i en bubbla & skapar många osanna sanningar som kan börja växa & föröka sej som svampar & dessa mörka sidor har vi nog alla stött på i våra liv. Som många kanske känner igen sej i så har dessa demoner en tendens att med ganska stor kraft också hänga sej kvar under långa perioder tills vi börjar lära oss se sanningen & spräcka bubblan till friheten. Vi måste försöka finna ett sätt att besegra de onda demonerna! Fast hur? Jo jag gissar att det handlar om att börja stärka sin egen självkänlsa & sitt eget självförtroende. Acceptera oss själva & lära oss att älska oss själv så som dem vi är. Det kan väl vara en god start?

Bra sak att göra innan du går & lägger dej är att gå igenom hela dagen i ditt minne. Fundera på: Vad har JAG varit bra på idag? Visa tacksamhet & glädje för dagen som gått. Har din dag varit mindre bra eller lyckad så acceptera de som hänt & släpp det Jag slår vad om att det även fanns några glimtar av glädje. Fokusera på dem & märk att du får frid i sinnet & kanske ett stort leende innan sömnen tar vid.

Det är de små detaljerna som gör hela tavlan. /Weronoma Naimala